Ni måste inte läs, ville bara skriva lite.

 Dagen jag såg dig för första gången var för cirka ett år och två månader sedan. Jag fastnade för dig direkt. Jag kommer aldrig sluta lyssna på  dig, se på dig eller älska dig. Allt du gör för andra människor, jag tror inte att du vet vad det betyder för folk.
Det kan verkligen betyda livet.

Vissa säger att man inte kan älska någon som man inte känner och har träffat, men vad jag gör då? Jag har inte träffat dig, men mina känslor säger att jag älskar dig. Jag ser på dig och blir knäsvag, ibland blir jag gråtfärdig bara jag hör ditt namn, för bara tanken på att du antagligen inte ens vet att jag finns, den tanken dödar mig långsamt och hemskt inifrån.
Tanken på att det inte kommer vara jag som får dela livet med dig.

Jag önskar att jag kände dig.
Kände Justin Drew Bieber som  du är bakom kameran, när du verkligen är dig själv på riktigt. Då du visar känslor, inte bara när du är glad och ledsen, dom har jag redan sätt. Men när du är deppig, glad, hyper, arg, allt, jag vill inte se dig ledsen, men man vill ju inte så någon ledsen. 
Men att se dig gråta får mig att gråta.
U smile, I smile,
U cry I cry, U're happy, I'm happy,
that's how it is baaaby.

Om jag en dag får träffa dig, då vet jag inte vad jag skulle göra. Jag skulle bli så sjukt underbart skit glad, lycklig, jag kan inte ens förklara..

Men tre ord räcker inte men det är allt jag har.

Justin, I love you.